Sannalicious

Ont i halsen, ont i kroppen, svag och snorig. Härligt härligt.

Why oh why räfsade jag löv i går? Sämst på att sova, vill göra saker hela tiden. Hilda och jag hade matlag i alla fall, det var hur mysigt och gott som helst, som vanligt alltså. Gjorde lyxpizzor med linfrökross i degen och färsk mangold, ruccola, tomatsås, mozzarella, svamp, paprika och zuccini ovanpå. Recept kommer snart!

Robin visade Akira, det var också helt fantastiskt. Storslaget, apokalyptiskt och sagolikt – låter kanske som en omöjlig kombination, men snackar vi japansk anime så är ingenting för konstigt eller absurt. Fick känslan av feberdrömmar, sådana där saker krymper och sväller till extrema storlekar, krusade ytor ger ångest, världen är som en bisarr Dali-målning. Koolt.

Annars har jag mest njutit av musik – just nu är Pacificplattan Reveries det absolut bästa. Men Embassy, Lykke Li, nya Hot Chip, UKutgåvan av Robyns senaste och Pascal får också vara med på ett hörn. Vårkänslan är garanterad, i alla fall. Jag älskar ljud. Kan inte sluta fascineras av hur mycket det kan få en att känna, se och förnimma. Kan inte föreställa mig en dag utan. Det blir helt enkelt inte det samma. I förra DN Söndag intervjuades folk på stan om varför de lyssnar på musik i hörlurar när de är ute. Jag förvånades över att ALLA tillfrågade svarade något i stil med att de ville slippa alla andra ljud, att de ville stänga omvärlden ute liksom. För mig är det precis tvärt om, jag upplever omgivningen mycket tydligare om jag får lyssna på musik, det är som ljuden öppnar mina ögon, eller, alla mina sinnen egentligen och jag blir gladare, mer amazed över hur fantastiskt livet är. Upplevelsen är nästan religiös, det är lite sjukt.

Har jag kryat på mig i eftermiddag blir det vernissage i kväll, vi får se. Nu är det dags att gå ut och lukta på regnet.

Tjena.