Sannalicious

Jag är ensam hemma och det är så tråkigt att jag tror jag dör en smula.

Varför skall det vara så svårt? Att vara ensam. Vissa människor tycker att det är det bästa som finns. Då kan de spankulera omkring i skitiga mjukisar och få saker gjorda och fisa högt och göra vad de känner för.

Jag blir apatisk. Klamrar mig fast vid datorn eller radion, bara för att slippa tänka på att jag är ensam. Får ingenting gjort. Tänker konstiga tankar. Blir rastlös. Mår dåligt, helt enkelt.

Jag är som mest kreativ när det finns någon i närheten tror jag. Då kan jag slappna av, skapa, sysselsätta mig. Bara för att det känns så tryggt. Bara för att jag vet att jag inte är ensam. Bara för att jag vet att så fort jag inte har någonting att göra har jag någon att prata, gosa eller hitta på något kul med. Eller så kan man bara ha tråkigt tillsammans. Sånt tycker jag är fint.

Men det känns inte vuxet. Det känns faktiskt inte hållbart för fem öre. Så, jag funderar: hur lär man sig att vara ensam? Jag har bott utan sambos en period, på gymnasiet. Det var hemskt. Så fort jag kom hem städade jag eller ringde någon och tvingade den personen att vara med mig. Eller så tog jag långa promenader i mörkret och lyssnade på musik. Satt på ringmuren vid strandpromenaden och tittade ut över det nattsvarta havet och grät och kände mig ensammast i världen.

Så jag behöver träna. Det är den enda metoden jag hört skall fungera när man skall förändra sitt beteende. Lära sig genom att göra just det som känns jobbigt. Det har aldrig riktigt funkat för mig. Mitt sätt att slippa från ångest eller beteendestörningar har varit att se till att saker händer. Att jag får något roligare att tänka på. Då löser sig allt av sig själv liksom, livet känns kul igen. Men det fungerar inte i längden. Förr eller senare tar det där nya, roliga och intensiva slut. Och då står man där igen och konstaterar att ingenting har förändrats.

Som nu. Jag konstaterar att jag är tjugo år, snart tjugoett, och precis som när jag var femton tycker jag att det är hemskt att vara ensam hemma.