Sannalicious

Många tycks tro att det samhälle vi har i dag överträffar allt. Att utvecklingen gått straight up från stenåldern och att vi nu befinner oss på en punkt där vi är som mest förfinade kulturellt, vetenskaplig, intellektuellt och socialt. Vi ser ner på andra samhällen som inte kommit lika långt, eller har medlidande med dem och gör vad vi kan för att hjälpa dessa att nå upp till vår standard.

Ta som exempel olika grupper som hamnat utanför civilisationen, som lever kvar i ett jägare-samlare-samhälle. Vi förfasas ofta över dessa ociviliserade individer, som lever enligt egna lagar och traditioner. Lagar och traditioner som vi betraktar som barbariska och primitiva.

Det slog mig i dag att vi är ta mig tusan inte så mycket bättre själva. Många stammar/ursprungsbefolkningar har som tradtion att gifta bort sina döttrar när de är könsmogna, eller tvingar dem att gå igenom olika ritualer för att markera att barndomen är slut och nu börjar vuxenlivet, sk initiationsriter. Detta tycker jag är hemskt, jag personligen har läst Illustrerad Vetenskap och blivit förskräckt. Stackars barn! Men vaffan, är det så mycket lättare att gå från barn till vuxen i Sverige? Nu talar jag så klart om rent sociala svårigheter, jag inser att det på många andra (materiella) sätt är lättare att växa upp i västvärlden mot i många u-länder där man har svårighter som AIDS och svält att tampas med.

I Sverige är vi sexuellt frigjorda. Detta är superduper (så långt detta påstående nu är sant), men det finns många problem man stöter på när man själv som barn/tonåring skall ge sig in på detta. Det är mycket press och grupptryck omkring en. Kompisarna tjatar om att man är okysst, att man inte vill ha analsex, att man är mesig. Detta började för mig när jag var 13-14 år, och jag tror inte att jag är unik. Jag fick min första pojkvän när jag var 14, och det kändes JÄTTESENT. Som att alla andra var före mig. Jag tror att många tonåringar i Sverige har sex första gången, inte för att de själva är så jäkla sugna, utan för att de är stressade eller pressade av sin omgivning.

Samma sak med första fyllan eller första tjyvrökningen. Hur många kan helt ärligt säga att det var gott eller ens kul första gången ni söp? Jag tycker fortfarande inte att det är varken gott eller kul, och jag är för tusan snart 21.

Så frågan är, hur olika är vi egentligen från våra vänner jägarna och samlarna? De har sina initieringsriter, vi har våra. Enda skillnaden är att vi som unga i Sverige blir bestraffade för våra försök att bli vuxna av andra vuxna. Vi är som fångade i en rävsax. Å ena sidan tjatar kompisarna som fan på oss att vi skall skynda skynda; knulla, supa järnet, göra revolt, bli vuxen och självständig. Å andra sidan står föräldrar och lärare och moraliserar och förkastar oss för vårt oansvariga och destruktiva beteende. Dubbel bestraffning. Hur man än gör, gör man fel.

Är det så civiliserat?

En annan övergångsrit vi har i Sverige som är jävligt ocivilicerad är nollning, men det behöver vi inte gå in mer på här. Just think about it; förnedring, äckel, fascistmetoder. Sjukt kulturellt förfinat, alltså.

Läs mer om övergångsriter på Wikipedia.

Barbariskt?

foto av Eric Lafforgue

Civiliserat?

foto av msson