Sparat under: Drömdagbok
Vaknade med ångest.
Drömde en hemsk dröm;
Jag jobbade på Topshop/Filippa K/American Apparel/någon annan random lite halv-stroppig butik, men misskötte mitt jobb å det grövsta, var helt utvecklingsstörd faktiskt. Mina kollegor försökte ge mig instruktioner; typ gå dit, gör det osv och jag bara: ”jaa, okeej, snaaart!” och så sket jag i dem! Lallade bara runt, och de fick krupp på mig såklart.
Tillslut fick jag sparken efter att ha gått till jobbet jättetidigt på morgonen en söndag när det var stängt och utlöst larmet (vilket kostade en massa pengar).
Det konstiga var i drömmen att jag hela tiden betraktade mig själv liksom utifrån och skämdes skitmycket för att jag var så inkompetent och pinsam!
När jag fick sparekn var resten av personalen så trött på mig att de band mig vid en lyktstolpe på trottoaren och lämnade mig där med mina fem gosedjur (som jag sover med i verkligheten). I drömmen pratade jag med gosedjuren och de var mina kompisar, lite som Hobbe i Kalle och Hobbe. Men när folk gick förbi blev djuren till helt vanliga gosedjur och det kändes så himla störigt för jag förstod att människorna som passerade mig där jag stod vid stolpen, fastbunden och omgiven av nallar, måste ha trott att jag var helt galen.
Sparat under: Drömdagbok
I natt drömde jag massa saker, men en sak kom till mig när jag gjorde frukost och tog fram paketet med Falu Råg-Rut ur skafferiet.
Jag drömde att Robin köpte knäckebröd när vi var på Coop och handlade eftermiddag. Jag undrade varför eftersom vi (i verkligheten, vaken-livet, whatever) för någon vecka sedan köpte monster-giga-pack med just sådana, och knappt knaprat i oss en fjärdedel ännu. Men jag teg. När vi kom hem fick jag svaret. Detta var en ny sorts Falu-Råg, med smält ost på, precis som sådana vita fransk-frallor ni vet, som kallas typ ”ost-fralla” eller nåt, de har som ost-strössel på sig som de gräddats med, så osten blivit till små, hårda ostkulor. Sådant var det på knäckebrödet. ”Falu-rågrut – nu med ost!” stod det på paketet.
Jag tyckte det verkade jätteäckligt och tänkte att det var tur att vi har vanliga kvar. Men jag sa inget till Robin för jag förstod att det var nog det ultimata knäckebrödet för honom, han gillar ju ost.
+
=
?
Jag mindes vad jag hade drömt i natt när jag slog upp mina blågröna i morse! Fantastiskt.
Jag var runt tolv år, hade mörkt hår och bruna ögon och inlåst på mentalsjukhus eller någon sorts anstalt. Två kvinnliga poliser åkte med mig när jag hade något ärende utanför min cell. Vi åt lunch på någon sorts vägkrog a la den amerikanska södern. De åt hamburgare med stekt ägg och drog sexistiska skämt. Den ena polisen var slående lik Sissela Kyle i Kopps, bara ännu mer arrogant och macho. Jag sysselsatte mig med att titta på några fiskar i ett akvarium. Kände mig väl lite som dem, kunde identifiera mig med deras situation. Poliserna tjatade om min psykolog på Kumla, att jag inte fick komma försent. De gick igenom mina framsteg i terapin – med varandra, inte med mig.
Plötsligt satt jag hemma i mitt rum, fortfarande tolv år. Johanna spelade på en jättestor xylofon och min pappa kom in till oss i sin randiga frotte-morgonrock, barfota och luktade pappa; rakvatten och piptobak. Han undrade om inte jag också hade haft en xylofon när jag var liten. Det hade jag, men inte lika fin som Johannas. Hon berättade om sin klass och jag önskade att jag också hade en klass, att jag inte var inlåst på anstalten.
Sedan ringde väckarklockan.
