Sparat under: film, jag jag jag, jobb | Etiketter: no country for old men, sojabönor, ubuntu, vår
Nu har Sanna äntligen sin HELG.
Vilken timing; solen har kommit och knopparna på träden har slagit ut. Stark inledning just nu på Mandometerkliniken, åtta jobbdagar i sträck bakom mig, nu kan det bara bli bättre. Helgen blev faktiskt lite helgig ändå, trots jobb; såg No Country for Old Men (sjukt bra, fängslande, läskig, nagelbitarskräckwestern – mmmm!) i lördags kväll, var i Björns Trädgård (utan dagisbarn för omväxlings skull, haha) och kollade på skejt-kids, promenerade mellan Hötorget och glassbaren på Skånegatan iförd ENDAST t-shirt + kofta + hood + leggings och solglajjor. Ahhhhhh!!! Så typiskt mig att at ut våren i förskott, ingen jacka på en vecka ahr resulterat i att jag på kvällarna känner mig aldeles nerkyld och krasslig. Men det är lätt värt det.
Annars har jag inte hunnit med så mycket, känns det som, mest bara de mest vardagliga rutinerna inkluderande tidiga morgnar, mysiga frukostar och middagar i gott sällskap samt jobb och transport av olika slag (cykel, buss, tunnelbana) genom Stockholm. Inte så mycket fun and games med andra ord, men det skall det bli ändring på! Skall bli spännande att vara ledig nu, att få testa att vara spontan på ett annat sätt än bara ”ok, nu är det en timme innan jag måste göra detta/befinna mig där, vad kan jag hinna med på den tiden?”, lite mer ”aha, solen skiner! Vad skall jag göra med den här dagen?”. Känna efter, testa, sova middag, slappa, promenera i lugn takt utan något tydligt mål, testa kläder, kanske sy lite.. Yum!
I morse började jag två projekt:
1: Koka sojabönor. Ett jäkla meck, om du frågar mig. Lukten, det tjocka skummet som bildas, kastrullen som är för liten och vattnet som kokar över och bildar en gul hinna på spisen, timern på spisen som slås av så att hela skiten stannar av och de där jäkla bönorna som enligt förpackningen skall koka i 6-8 timmar!! Jeez, alltså. Tillslut insåg jag att jag var tvungen att gå till pendeln, bytte ut vattnet, satte timern på 60 min och plattan på 3:an och drog. Hoppas huset står kvar när jag kommer hem i kväll.
2: Byta operativsystem på min dator. Bye bye Windows, hello Ubuntu! Detta skulle jag egentligen kunna skriva ett helt eget inlägg om, men det orkar jag inte nu. Det sista som hände innan jag gick i morse var i alla fall att participationen avbröts eftersom jag inte förstod hur hårddiskutrymmet skulle utnyttjas. Fan, det där jäkla språket är som grekiska för mig. Peppar på GeekMeet på torsdag, det brukar kännas ungefär likadant; ”ok, jag hör pecis vad du säger, du pratar svenska utan konstig dialekt och har till och med en förklarande PP Presentation, men jag fattar ändå NADA.” Det är jättekul, en väldigt annorlunda upplevelse.
Ett projekt som nu är avslutat är min stora flytt av alla bilder (ca 2000 st, från 2005 till present) från min hårddisk till Flickr. Så nu finns allt där, rubb som stubb. Himla skönt, alltså. Nu får jag plats med all min musik igen (även om det börjar bli trångt).
Jag hade älskat en motsvarighet till Flickr fast för musikfiler, det känns ju helt sjukt att jag skall behöva begränsa min musiksamling pga brist på utrymme! Typ ”Öhh, jag måste rensa i min skivsamling för jag får inte plats i mitt eget hus”. INTE okej!
En gammal pyjamasbild på mig, som jag gillar bara för att jag ser så skönt chillad ut.
Sparat under: film, helgpepp, hälsa, sannas vardag | Etiketter: sy, vårväder
WordPress har förändrats under min bortavaro. Kul! Måste bara bekanta mig med den nya designen, få den att jobba för mig. Sen så.
Well, it’s been a while och saker och ting har förändrats (som vanligt). En ny vardag börjar utkristalliseras, det är kul! Helgen tillbringades i Hagahuset, jag och Robin välkomnade våren i fredagskväll, efter varsin hård dag på jobbet, med pizza vid Rådhusets strand. Tänkte att vi skulle kunna titta på solnedgången men vi valde tydligen fel sida. Fint var det i alla fall, måste tillägga att det till stor del var den entusiastiska/tillmötesgående pizzabagarens förtjänst att det blev havet i stället för restaurangvägg som utsikt.
”Skall ni äta här?”
”Öhm, njaa..”
”Jag kan skicka med bestick, servetter, pizzasallad! Ni cyklar? Ta en påse också! Skall jag slice:a pizzorna också?”
”Ok! Tack!”
Han ver verkligen jättepeppad. Kanske skönt att slippa torka bord och så iofs. Men ändå. Han var hemskt hjälpsam.
På lördagen var det strålande sol ute, därför tillbringades större delen av dagen i parken. Marken var alldeles varm och vi tog årets första glass i trädgården. Jag sydde klart en experimenttröja och påbörjade en axelremsväska (som nu nästan är fullbordad)! Skitkul att sy, jag börjar känna mig som en stammis på Ohlssons Tyger vid Sveavägen nu, fyndade trikåstuvar där senast, jättefina och superbilliga! Så himla skönt att skapa något med händerna. Visst, jag är sjukt slarvig, orkar inte rita upp mönster, zick-zacka noggrannt osv, men det är liksom inte resultatet så mycket som skapandeprocessen som är rolig. Börjar lära mig att bemästra min symaskin nu, vi är nästan som buddies. Sabbade min första symaskinsnål i morse och har tagit slut på all svart sytråd, ser det som tecken på att jag börjar komma någon vart.
Annars rullar det på, har sett massa bra film (Sin City, Starwars episode I, Vanilla Sky, Magnolia), förmodligen fixat sommarjobb, varvat Guitar Hero på svårighetsgrad Medium, har slutat använda vinterjacka men har fortfarande ont i magen. Så fort jag har ätit sväller magen upp till tio ggr sin ursprungliga storlek, måste alltid knäppa upp byxorna, lägga mig på golvet och kvida. Går ju inte riktigt när man jobbar, på dagis är det bara att bita ihop och hålla andan. Men hemma, oj oj, mina sambos får stå ut med mycket.
Har dock en plan, skall testa att utesluta svårsmälta saker för magen; äta lättkokta morötter i stället för råa, byta ut sojamjölken mot vanlig mjölk osv. Vi får se om det funkar. Hoppas bara att jag inte är allergisk mot något eller så, det verkar så himla jobbigt.Har hela mitt liv tålt allt förutom färsk ananas, vill gärna keep it that way.
Nu skall jag försöka fixa min trasiga mandometer.
Pusshej.
Avslutar med en Gotlandsbild, från i påskas när det snöade varje dag.
Ont i halsen, ont i kroppen, svag och snorig. Härligt härligt.
Why oh why räfsade jag löv i går? Sämst på att sova, vill göra saker hela tiden. Hilda och jag hade matlag i alla fall, det var hur mysigt och gott som helst, som vanligt alltså. Gjorde lyxpizzor med linfrökross i degen och färsk mangold, ruccola, tomatsås, mozzarella, svamp, paprika och zuccini ovanpå. Recept kommer snart!
Robin visade Akira, det var också helt fantastiskt. Storslaget, apokalyptiskt och sagolikt – låter kanske som en omöjlig kombination, men snackar vi japansk anime så är ingenting för konstigt eller absurt. Fick känslan av feberdrömmar, sådana där saker krymper och sväller till extrema storlekar, krusade ytor ger ångest, världen är som en bisarr Dali-målning. Koolt.
Annars har jag mest njutit av musik – just nu är Pacificplattan Reveries det absolut bästa. Men Embassy, Lykke Li, nya Hot Chip, UKutgåvan av Robyns senaste och Pascal får också vara med på ett hörn. Vårkänslan är garanterad, i alla fall. Jag älskar ljud. Kan inte sluta fascineras av hur mycket det kan få en att känna, se och förnimma. Kan inte föreställa mig en dag utan. Det blir helt enkelt inte det samma. I förra DN Söndag intervjuades folk på stan om varför de lyssnar på musik i hörlurar när de är ute. Jag förvånades över att ALLA tillfrågade svarade något i stil med att de ville slippa alla andra ljud, att de ville stänga omvärlden ute liksom. För mig är det precis tvärt om, jag upplever omgivningen mycket tydligare om jag får lyssna på musik, det är som ljuden öppnar mina ögon, eller, alla mina sinnen egentligen och jag blir gladare, mer amazed över hur fantastiskt livet är. Upplevelsen är nästan religiös, det är lite sjukt.
Har jag kryat på mig i eftermiddag blir det vernissage i kväll, vi får se. Nu är det dags att gå ut och lukta på regnet.
Tjena.
så är jag sjuk i dag.
Har sysslesatt mig med att ladda ner Disney-soundtrack till bla denna fantastiska film:
Kommer ihåg när jag såg den på bio för första gången med mamma och hon tyckte den var helt fruktansvärd: för hög volym, för mycket specialeffekter, för mycket våld. Hahaha. Inte direkt det man associerar Aladdin med.
Dessutom har jag ägnat mig åt stillsam räfsning av trädgården, korsord och kaffe. Helt okej alltså. I kväll kommer Hilda på besök. Hoppas vara frisk i morgon!
Tjenamors så länge.
