Den konstigaste morgonen på länge: vaknar och inser att jag har superbråttom. Vill egentligen ligga kvar och mysa i sängen men direkt känner jag klumpen i magen; skynda skynda, du kommer för sent! Har bannemig haft den känslan hela veckan, och jag hatar den!

Det började i måndags då jag och mami hade vår sista dag tillsammans innan hon skulle åka hem till Gotland. Det obligatoriska IKEAbesöket stod på schemat. Efter några timmar där var jag helt död, och då skulle jag fortfarande hinna storhandla och hälsa på mormor och åka hem och ta bussen till stan och gå på bio. Allting hanns med och jag hade den bästa kvällen på länge, men jag har känt mig helt medtagen ända sedan dess för jag var så extremt uppstressad. Så på tisdagmorgonen får jag för mig att jag måste dammsuga och tvätta innan jag åker till Mando kl 0900. Stress stress, hinner bara lägga i en maskin och dammsuga svettigt och halvhjärtat, kasta i mig frukost och kuta till tåget. Skynda skynda, får inte komma försent! Kommer hem vid 2230 efter fika med Rebecca. Ingen tid att fixa klart tvätten, bara rätt i säng. Onsdag morgon; hänga tvätthelvetet, fixa iPoden som gått sönder, crap, jag vet inte vad jag skall ha på mig! Stressa stressa, inte komma för sent. Hjärtat i halsgropen och givetvis sover jag bort hela eftermiddagen och får ingenting vettigt gjort. Matlag med Ildison och inte hemma förrän 2330. Hinner inte ta in tvätten. Torsdag morgon; shit, klockan ringde en timme senare! Måste låna Robins iRiver, måste byta musik på den, ojsan, skulle hyran in idag? Fort skriva en lapp med kontonummer, kuta till tåget. Fuck, jag glömde lappen OCH plånboken!! Tvätten hade jag givit upp för länge sedan, nu gäller det att inte missa tåget! Rusa tillbaka, hämta plånkan, rusa till stationen.

Och nu sitter jag här, hyran är betald och jag är lugn igen.

Det roliga är att jag den senaste tiden tänkt mycket på vad jag gör med mitt liv egentligen. Kommit fram till att jag vill MAXA. Göra mer roliga saker, vara mer äventyrlig, social, pigg och spexig. Blir rädd när folk säger att de inte känner igen mig. Sanna, hon som alltid ville umgås och orkade hitta på hur mycket kul som helst har det senaste halvåret bara varit för sig själv, inte velat eller orkat och tillslut glömt bort hur man prioriterar. Och så fort jag konstaterat detta – vips! Så börjar jag göra saker igen, vänner hör av sig och vill träffas, fika/laga mat osv, fantastiska R kirrar gratisbiobiljetter och ikväll blir det konsert på Nalen. Oboy, vilket sportlov! Helgen blir nog också jättebra, allt kommer bli jättebra. Varje gång jag märker att jag kan göra mitt liv till precis vad jag vill blir jag helt lycklig, det pirrar i kroppen. Tänk det – och det händer, det stämmer verkligen!

(Skulle trots allt inte tacka nej till en mysig hemmadag heller; med sovmorgon och chillout-time i soliga vardagsrummet och promenader i parken.)

Från Ett Öga Rött, som jag och HIlda och Robin skrattade till i går kväll!

Nu är det en halvtimme kvar tills jag pallarar mig iväg till jobbet, sista dagen denna veckan. Och nu är det DEFENITIVT, ikväll gittar jag och Robsin till Gutaland för en helg. Skall bli så sjukt skönt, jag längtar längtar längtar. Ledigt för första gången på 9 dagar – det är rekord i år. Härligt att träffa mamma, zelda, hästarna, ön och kunna sova ut. Jag har sovit alldeles för få timmar på sistonde, det blir ju så när man är in buiz hela dagarna och sedan vägrar acceptera att man inte skall kunna göra lika mycket skoj som man brukar när man har en hel helg till sitt förfogande.

I går var jag hos Ild och premiärmatlagade, det var supermysigt. Mycket prat om framtid och olika sätt att ta sig till sina mål. Att våga se alternativen för att orka. Att tänka på sig själv. Det är så himla viktigt. Eller som Hilda sa: det viktigaste i världen är att vi är snälla mot och tar hand om varandra. Jag skulle även vilja tillägga att det är minst lika viktigt (om inte viktigare) att man tar hand om sig själv. Gör man inte det orkar man inte ta hand om någon annan heller. Visst är det underbart att ha folk som bryr sig om en, men man får ALDRIG någonsin ta det för givet. Man måste alltid se till att no matter what ens omgivning hittar på så skall man själv stå stadigt. Blir du för beroende av andra människor kommer minsta darrning få dig att falla. Så keep it steady! Tro på dig själv! Och visst, alla drömmar kanske inte förverkligas i morgon, men håll dem vid liv, ge dem näring och pyssla om dem så når du dit en dag. Promise.

Snart kommer en sida med mina och Hildas matlagsrecept, eftersom vi alltid lagar den godaste maten tänkte jag att det kunde vara schysst att dela med sig, så kan du också testa, eller bara få lite inspiration!

Puss och hej!

Hola amigos! Här kommer äntligen min guide till hur man byter till vinterdäck. Jag lovar, det är inte alls så svårt som man tror och det är ganska kul också, + att man känner sig jäkligt mäktig efteråt. Enjoy!

Man behöver lite verktyg: en domkraft att hissa upp bilen med, en mejsel av något slag för att bända loss navkapslarna (om man har sådana), 4 st vinterdäck, en nyckel att skruva på och av bultarna som håller fast hjulen och gärna någon som hjälper till.

1. Börja med att parkera bilen på plant underlag, inget lut och handbromsen i, okej?

2. Bänd bort navkapslarna med mejseln, det är trögt, men det går om man är metodisk och lite envis.

3. Placera sedan domkraften under bilen, bakom det hjul du tänker börja med att byta, mot någon hård del (så att bilen inte blir sabbad). Och hissa upp så att hjulet inte tar i marken. Sedan är det bara att skruva loss hjulet med hjälp av nyckeln. Ta loss hjulet och märk med frystejp el dyl vilken placering det hade (det är olika slitage på t.ex. höger och vänster framdäck)

detta är ett vinterdäck. observera dubbarna!

4. Sätt på vinterdäcket där sommardäcket satt och skruva i bultarna igen, helst korsvis. (Dvs, börja med bulten uppe till höger och fortsätt med den nere till vänster osv)

5. Hissa ner domkraften försiktigt, och flytta den till nästa hjul och upprepa punkt 3 och 4.

Sedan är det klart! Bra jobbat!