Om ni undrar vad jag gör förresten, nu när det är rekordlåg aktivitet på bloggen;

sannawickman.tumblr.com

Har fått i uppgift att föra online-reflektioner över skolarbetet. Så nu blir det inte så mycket ordbajsande och personlig utfläkning här längre. Professionalitet är mitt nya ledord. Typ.

Visste ni förresten att man blir tidsblind när man jobbar framför en dator? Timmarna bara svischar förbi och man får samma effekt som när man sitter ner och super; helt plötsligt reser man sig upp och inser att man är helt trasig (läs; aspackad). Eller i mitt fall; utarbetad och hungrig.

Fascinerande, jag har alltid undrat hur det är att jobba på kontor, nu får jag uppleva det.

En riktigt fin dag på jobbet idag.

Blev övertid igår, eller, längre än jag räknat med i alla fall. Stänga butiken och sedan hem. Fastnade apatisk i soffan efter middagen – total magknip. Lyckades inte ta mig för någonting förutom att blogga och prata med mamma i telefon i någon timme.

Kände mig mest arg och upprörd och sviken och sårad och allt det där. Ensammast i världen – trodde jag.

Det roligaste var att slå på radion vid middagsbordet (för att känna mig lite mindre ensam) och få höra samma persons ljuva stämma ur högtalarna som jag arbetat tillsammans med under dagen. Vill hämed göra reklam för min fina kollega Beata:

Jag visste att flickan var begåvad, men just radiokarriären hade jag ingen aning om! En glad överraskning alltså.

I dag var en mycket trevlig arbetsdag faktiskt, trots att jag fortfarande hade ont i magen och var trött som en gnu. Började 0915 och jobbade till 1715 med bara 30 min rast. Tyckte jag var lite palligt. Dock hemskt mysigt ändå, delvis tack vare begåvade kollega nummer 2! Maja:

Haha. Gillar den tjejen skarpt.

När jag kom ut ur butiken möttes jag av en sådan tryckande värme att inga andra alterntiv fanns än att direkt när jag kommit hem med cykeln springa in och hämta badkläderna och gå ner till bryggan vid Brunnsviken. Dessvärre var bryggan upptagen av två jävligt biffiga smygnassar, som sedan blev typ tio. Skrek hemskheter åt varandra och var allmänt jobbiga, så efter en halvtimmes tålmodigt väntande gav jag upp och gick därifrån till brygga nummer två. Den var också upptagen med dessa badare verkade betydligt trevligare så jag trotsade blygheten och badade från samma brygga som dem.

Och herregud vad värt det var. Vattnet var jättevarmt med svalkande. Simmade länge under vattnet och lät det skölja bort alla tankar på jobb och stress och magont och tillkortakommanden och saknad. Kom upp som en ny människa. Gick hem och lagade en god morots/broccolisoppa med smak av apelsin, kanel och ingefära som avnjöts med radion som enda sällskap.

Nu på kvällskvisten när jag satt ute på trappan till trädgården och pratade i telefon kom helt plötsligt en räv fram! Jag upptäckte den inte förrän den var ca två meter ifrån mig. Jag pep till av häpnad och trodde den skulle fly på direkten, men den stod kvar, nosade, gick lite närmare och kollade in vad jag avr för en figur. Den var jättesmal och jag tror att den var hungrig, stackaren. Jag satt helt förstenad, vågade inte röra en fena för då trodde jag den skulle bli rädd och springa iväg. Tillslut promenerade min rävkompis bort, och jag andades ut. Har aldrig varit så nära en livs levande fri räv. Jag hoppas vi ses igen.

Mamma och jag i mitt photobooth.

I dag har jag gjort mer än vanligt. Känns som flera dagar gått sedan väckarklockan ringde i morse.

Snoozade oförskämt länge eftersom det var den andra personen i sängen som skulle upp tidigt, inte jag. Kunde inte somna om, dock, så det blev uppgång runt 9 i alla fall. Sa hejdå till Robin kl 11 och det kändes alldeles för tidigt. Cyklade till jobbet i julisolen med en stor klump i magen.

Efter slutet 1915 begav jag mig till Skånegatan för lite skönt häng med Rebecca. Gick med henne på storhandling på coop vid Gotlandsgatan. Blev avis för att hennes Coop är så mkt grymmare på köttersättning än min, på Sveavägen. Massa kul; vegetarisk ravioli, tusen sorters hummus/baba ganousch, tzay-spett, biffar m.m. Gick hem till hennes lya och drack té och pratade och lyssnade på musik.

22:30 insåg vi att det nog var läggdags, och jag cyklade hem emd Deerhof och Iron & Wine i lurarna och tyckte lite synd om mig själv som skulle hem till ett ensamt hus, men ändå lite lycka i maggropen för trots allt är livet väldigt fint just nu.

Stockholm är vackert om sommarnätterna och jag börjar skolan om två veckor och på måndag åker jag och världens bästaste Robin till Norge på semester och äventyr!

Jag skulle plättlätt kunna författa en roman om hur trött jag är på mitt jobb, hur meningsfattigt urvattnat det känns att stå och hänga ut kläder som sytts på andra sidan jordklotet bara för att trängas i en svettig butik inför kritiskt granskande blickar, rivas och slitas i, dras med in i ett provrum som är ännu svettigare och trängre, slitas upp och över huvudet, på en svettig kropp, slitas av och slängas på golvet, plockas upp av mig, knäppas och galgas och så ut i butiken igen. Cirkle of life. Runt runt runt.

Och det går runt runt i huvudet på mig också, jag går samma runda typ hundra gånger på en dag. Ut till provrummen, sanera kaoset, ut med en stång full av kläder. Knäppa knappar, snygga till, hänga ut allt på rätt plats, rakt och snyggt. ut i provrummen igen. Eller till kassan. ”Var det bra så? Hundratjugonie å femti då, dra kortet där, vill du ha en mindre påse? Nehej, det går bra, där varsågod här är ditt kvitto, ja det är öppet köp i tio dagar, tack och hej!” Och så stänger man kvart över sju och undrar hur tusan man skall orka cykla hela vägen hem. Men ändå biter man ihop och visst känns det lite lättare när dörren slår igen bakom en och man kan andas frisk luft igen. Och visst man är omgiven av folk ute på Sveavägen också, men då är jag åtminstonde civil och behöver inte vara trevlig mot någon annan, behöver inte plocka upp någon annans skit eller göra mig förtjänt av en lön. Jag är tillfälligt fri, men så sjukt trött att jag inte orkar göra något vettigare av mina lediga timmar än att trampa hem, svänga förbi Coop och köpa äpplen och kanske en liter mellanmjölk, komma hem laga mat och äta den, möjligtvis gå ner och ta ett kvällsdopp i Brunnsviken och sen däcka i soffan. Och sen måste man sova för annars orkar man inte gå upp på morgonen, sätta på sig smink och personalkläder så man ser presentabel ut i butiken och gör ett gott intryck på de potentiella kunderna.

GAAAAHHHH jag panikar snart ihop!!! Jag ledsnar på stockholm, ledsnar på reklamen, konsumtionen, trix och fix för att få folk att köpa ännu mer onödig skit. Fy fan.

En roman var det, ja. Tror ingen skulle må bra utav att läsa den. Det får räcka så här.

I morgon är jag ledig och det kommer att bli fantastiskt.

Jag har jobbat varje dag sedan vi kom hem från Spanien så jag är ganska trött. Ingen riktig blogginspiration, men känner ändå att jag behöver skriva av mig.

Har haft jättejobbiga nätter på sistone. Jag, som tidigare ALLTID (förutom när mina föräldrar separerade och jag vvr jätteorolig och hade megaångest varje kväll) varit världens kvällströttaste och somnat så fort jag lagt huvudet på kudden och släckt lampan, kan helt plötsligt inte sova! Jag kan känna mig hur död som helst, inte orkat prata ens, och svimfärdig av trötthet, men såfort lampan släckts känner jag mig klarvaken. Ligger och stirrar ut i mörkret och tänker tänker tänker. Tankarna bara snurrar som oroliga fåglar fortare och fortare tills det känns som jag har en tornado i huvudet. Sen, när jag väl somnat drömmer jag konstigt och vaknar hela tiden, så när klockan ringer 6 på morgonen känns det som jag inte sovit en blund.

Anyhow, i dag har det varit kallt. Kul att Altea (där jag hade semester) har 320 soldagar om året och att vi lyckades pricka in tre regniga dagar på en vecka. Sen när jag kom hem berättade min kära mor att det varit värmebölja i Sverige, men att det nu skall vara kallt i två veckor. Ironiskt. Men det blir nog sommar ändå.

När jag skulle cykla hem från jobbet på Fjällgatan i dag kändes min cykel lite konstig, kedjan liksom hackade. När jag kommit till Sveavägen gick det inte längre, fick svänga in till cykelhandeln där jag alltid lämnar in min cykel när det är fel på den (har ständigt punka eller spruckna däck känns det som) där det konstaterades att kullagret i baknavet var slut, finito, trasigt. Snubben i affären gav mig dock adressen till en reparatör, så nu är farmors gamla Skeppshult inlämnad. Fattar inte varför jag envisas med att laga den där gamla skruttcykeln; den är gammal, enväxlad med halvtrasig ringklocka och cykelkorg som hänger på svaj. Men ändå älskar jag den, så jag tänker nog ge den ett par chanser till.

Har för övrigt haft en revival av den här mannen idag. Shit, vilka barndomsminnen!

I morgon tänkte jag försöka bege mig till Gland, vi får se hur det går!

Nu har Sanna äntligen sin HELG.

Vilken timing; solen har kommit och knopparna på träden har slagit ut. Stark inledning just nu på Mandometerkliniken, åtta jobbdagar i sträck bakom mig, nu kan det bara bli bättre. Helgen blev faktiskt lite helgig ändå, trots jobb; såg No Country for Old Men (sjukt bra, fängslande, läskig, nagelbitarskräckwestern – mmmm!) i lördags kväll, var i Björns Trädgård (utan dagisbarn för omväxlings skull, haha) och kollade på skejt-kids, promenerade mellan Hötorget och glassbaren på Skånegatan iförd ENDAST t-shirt + kofta + hood + leggings och solglajjor. Ahhhhhh!!! Så typiskt mig att at ut våren i förskott, ingen jacka på en vecka ahr resulterat i att jag på kvällarna känner mig aldeles nerkyld och krasslig. Men det är lätt värt det.

Annars har jag inte hunnit med så mycket, känns det som, mest bara de mest vardagliga rutinerna inkluderande tidiga morgnar, mysiga frukostar och middagar i gott sällskap samt jobb och transport av olika slag (cykel, buss, tunnelbana) genom Stockholm. Inte så mycket fun and games med andra ord, men det skall det bli ändring på! Skall bli spännande att vara ledig nu, att få testa att vara spontan på ett annat sätt än bara ”ok, nu är det en timme innan jag måste göra detta/befinna mig där, vad kan jag hinna med på den tiden?”, lite mer ”aha, solen skiner! Vad skall jag göra med den här dagen?”. Känna efter, testa, sova middag, slappa, promenera i lugn takt utan något tydligt mål, testa kläder, kanske sy lite.. Yum!

I morse började jag två projekt:

1: Koka sojabönor. Ett jäkla meck, om du frågar mig. Lukten, det tjocka skummet som bildas, kastrullen som är för liten och vattnet som kokar över och bildar en gul hinna på spisen, timern på spisen som slås av så att hela skiten stannar av och de där jäkla bönorna som enligt förpackningen skall koka i 6-8 timmar!! Jeez, alltså. Tillslut insåg jag att jag var tvungen att gå till pendeln, bytte ut vattnet, satte timern på 60 min och plattan på 3:an och drog. Hoppas huset står kvar när jag kommer hem i kväll.

2: Byta operativsystem på min dator. Bye bye Windows, hello Ubuntu! Detta skulle jag egentligen kunna skriva ett helt eget inlägg om, men det orkar jag inte nu. Det sista som hände innan jag gick i morse var i alla fall att participationen avbröts eftersom jag inte förstod hur hårddiskutrymmet skulle utnyttjas. Fan, det där jäkla språket är som grekiska för mig. Peppar på GeekMeet på torsdag, det brukar kännas ungefär likadant; ”ok, jag hör pecis vad du säger, du pratar svenska utan konstig dialekt och har till och med en förklarande PP Presentation, men jag fattar ändå NADA.” Det är jättekul, en väldigt annorlunda upplevelse.

Ett projekt som nu är avslutat är min stora flytt av alla bilder (ca 2000 st, från 2005 till present) från min hårddisk till Flickr. Så nu finns allt där, rubb som stubb. Himla skönt, alltså. Nu får jag plats med all min musik igen (även om det börjar bli trångt).

Jag hade älskat en motsvarighet till Flickr fast för musikfiler, det känns ju helt sjukt att jag skall behöva begränsa min musiksamling pga brist på utrymme! Typ ”Öhh, jag måste rensa i min skivsamling för jag får inte plats i mitt eget hus”. INTE okej!

En gammal pyjamasbild på mig, som jag gillar bara för att jag ser så skönt chillad ut.

Heja, en bild från vårt rum.

Smiths-affischen är på plats samt mina egna foton. Mysigt och bra, tycker jag.

Jag har magknip och har jobbat i dag. Lite småtjurigt humör, men annars bra. Solen sken och barnen var glada (det brukar de vara på måndagar, faktiskt!) och när jag slutade kom Hilda och mötte mig på Stadsmissionen. Vi promenixade till henne och drack thé på kungsholmen samt peppade inför alla hjärtans dag-matlaget på torsdag. Mysigt mysigt. Hookade med Robin vid Rådmansgatan och gick hem emd cykeln i släptåg. Jag älskar kvällspromenaderna tillsammans, så skönt att veta att man har en massa tid tills man är hemma och att det inte alls är bråttom. Ren njutning, alltså. Pratade med min mamma, och Astri. Jeez, jag saknar båda två!

Kom på igår att det bara är två veckor (lite mindre) kvar tills jag och Jehanna åker till Barca! Så hiiiimla skönt skall det bli! Hurra hurra hurra! Sol och slappa och ledighet. Yum!

I morgon: tisdag, jobb och spaning efter 6 årspresent till världens sötaste Almakusin.

Nu: vetekudde och kurera magontet, pronto!

Femte arbetsdagen avklarad och herregud vad trött jag är. Får hela tiden impulsen att lägga mig ner och blunda. Låter kanske inte så spektakulärt, men för mig är det extremt. Skulle aldrig göra något liknande i vanliga fall. (Jag gör det inte nu heller, men det hade varit skönt.)

Jobbet gick bra, efteråt hookade jag med Emma, vilket var riktigt länge sedan och väldigt efterlängtat. Vi pratade om allt möjligt över thé och segt ciabattabröd på South of Folkungagatan Café, konstiga föreställningar, parrelationer och omklädningsrum. Uppfriskande!

När jag skulle cykla hem hann jag till Sveavägen innan jag kunde konstatera att jag fått punktering (andra gången inom loppet av en dryg vecka!) på BÅDA däcken. fattar ingenting, det är fan  livsfarligt att cykla i Stockholm! Inte bara pga av alla arga bilister och fräcka bussar/taxis/fotgängare utan även för att det ligger glas-splitter överallt. Eller så är det ligister som smyger runt och punkterar just MINA däck i smyg, lite som asfaltsindianerna (ett gäng som skar hål på stadjeeps-däck för ett tag sedan, skapade rubriker och irritation bland miljöbovar/övre medelklassen/folk med stora bilar) fast de hatar cyklister med gamla Skeppshults.

Så det var bara att knata till bussen och hala fram månadskortet (har inte använt det på flera veckor, känns det som. Brukar mest cykla, promenera eller slentrianplanka bara för att jag är för lat för att leta rätt på plånboken när det är dags att passera spärrarna). Nu är jag äntligen hemma, nyäten och med pyjamas. Om huvudvärken bara ville ge med sig skulle allt vara prima.

I morgon är det förskola igen, skall bli kul!

Den fjärde arbetsdagen i veckan är härmed avklarad, jag har varit ute i snöstormen och flyttade min blogg igår. Galna saker händer, alltså.

Jobbet gick finemang, trots att vi var underbemannade mot slutet (när alla kunder kom) så kämpade jag och AK oss igenom dagen ända fram till stängning. Grymt stolta var vi när vi kunde stänga butiken och gå hem, nästan i tid och med alla provrum tömda. Fick en snäll kommentar om mina glajjor + fick höra berättelsen om ett estniskt fadderbarn som skulle flytta hemifrån. Jag älskar att jobba! Jag älskar den där utmattade tomheten som infinner sig när man går hem för dagen. Helt tömd och nollställd, det finns ingen plats kvar för rastlöshet eller ångest, bara ett slags lugn. Det låter kanske stört, men jag tycker det är bland det skönaste som finns.

När jag hookat med mina sambos på PUB och vi skulle cykla hem var det helt plötsligt snöstorm och färden blev otroligt mycket mer strapatsartad än jag kunnat föreställa mig! Halvvägs genom parken var vi tvugna att stanna för att föreviga oss själva, med ett tjockt lager snö över alla kläder, mascara under ögonen (jag alltså) och istapps-hår. Så himla kul!

Nu har vi precis ätit middag, jag brände vid en plåt med bröd som senare fick tjänstgöra som vapen när jag krigade med Robin i köket. Kändes bra att jag fick användning för dem, fick sådan ångest när jag insåg att de stått i ugnen typ 30 min för länge och blivit helt stenhårda och kolsvarta.

I morgon blir det jobb igen och förhoppningsvis även lite snölekar. Undrar när jag skall vara ledig igen, på måndag kommer jag att ha jobbat sex dagar i rad. Känns konstigt, är ju van vid att betrakta mig själv som en person som inte jobbar över huvud taget.

Internet är vad man gör det till.
Känner man sig tråkig, uttjatad och sliten är det lätt att tycka att allt annat är det också. I en vecka har jag bara gått och gnällt om hur trött jag är, hur mycket jag skulle behöva vara ledig, hur mkt det suger att jobba osv osv. SJÄLVKLART känns det då så! Men nu, nu jäklar. Jag börjar om, två dagar innan den riktiga nystarten har jag min egen revival. Jag är pånyttfödd, vägrar tänka på de senaste veckornas jobb, de har aldrig funnits och jag har precis så mycket energi som jag hade i november, så det så! Det skall bli kul att jobba idag, näst sista dagen och förhoppningsvis riktigt mycket att göra.

Mina verktyg för att klara dagen är:

• njuta av promenaden till jobbet. Se hur vacker Edsviken är i frostlagret och solskenet. Njuta av den klara, kyliga luften.
• andas djupt innan jag går in.
• lägga upp en bra strategi under dagen, vara noggrann och hela tiden komma på nya arbetsuppgifter, ha nya mål.
• försöka vara så trevlig och effektiv som möjligt.
• äta ordentligt så jag orkar.
• inte tänka på fredag/lördag/söndag/julafton. Idag är det torsdag och det är det som gäller.

Igår handlade jag alla julklappar. Så himla kul, jag älskar att ge bort saker till folk jag tycker om! Hoppas de går hem, men det tror jag.

Nu skall jag fixa matlåda och slå in några paket som jag skall ta med till pappa i kväll.

Pussohej