Haha, jag blir så himla glad!
Har inte nämnt mitt snusande här på bloggen eftersom jag vet att min mamma läser den hyfsat regelbundet och inte vill marnadsföra några produkter som bidrar till att försämra folkhälsan osv. Men nu outar jag mig själv; Ja, jag snusar. Kan inte rättfärdiga det på något annat sätt än att det är bättre än att röka. Jag gick från cigaretter till snus för ungefär ett halvår sedan och det har funkat jättebra. Fördelar som jag ser med snus är att det
- inte försämrar konditionen, då det inte påverkar luftvägarna.
- inte förpestar andra människors tillvaro (om jag slutar lägga använda snusar överallt, vill säga)
- inte luktar illa
- inte ger gulnade fingrar, risigt hår och allt det där.
- inte orsakar någon rökhosta
- inte påverkar mitt dagliga liv, jag behöver inte hela tiden känna mig stressad eller jobbig för att jag måste gå ut och röka.
Hursomhelst, jag har hunnit prova lite olika sorters snus; metropol, catch, nick & johnny, göteborgs rapé osv osv. Har dock hittat min självklara favorit, nämligen Gotlandssnus! Det rinner inte, smakar bra och är billigt (30 kr dosan, ungefär). Flädersmaken är bäst. Det finns dock en hake; det säljs bara på Gotland. Förr försökte jag köpa med mig några extra dosor varje gång jag var på ön, men sedan hittade jag deras webbshop. Där kan man köpa dosor i 10-pack till prima pris. Sist jag gjorde min beställning blev det dock lite fel, varefter jag inledde en mail-kontakt med en av medarbetarna på Gotlandssnus AB. SÅ himla trevliga är dem! Jag hade råkat trycka på ”beställ” två gånger, och därför lades två ordrar i stället för en. I stället för att utnyttja situationen och tjäna lite extra cash skickade de alltså ett mail till mig och frågade om jag verkligen ville köpa 2 tiopack eller om jag egentligen ville ha ett. Jag svarade, och passade även på att fråga om de inte funderade på att lansera sig på fastlandet också. Nämnde att folk alltid brukade tycka att flädersnuset var jättegott när de fick smaka.
Fick svar idag:
Hej Sanna!
Då har vi skickat 10st Fläder till dig. Den andra ordern tog jag bort. Vi håller på att expandera framförallt i Stockholm. Vi kommer in i fler och fler butiker. Tyvärr så kommer inte vi att kunna erbjuda Visa Electron förren om 6 månader. Det är en modul vi behöver köpa in och det kommer vi att göra om ca: 6 månader. Vi vill avakta och se hur våran nuvarande internet satsning utvecklar sig. Men fortsätter det i den trend som hitills har visat sig så kommer vi definitivt att skaffa den modulen.
Fortsätt att bjuda dina vänner på snus så skickar jag med någon extra dosa ibland.
Mvh Niclas
Gotlandssnus AB
Me like those guys, alltså!
I dag har jag skämt bort mig själv. Det är banne mig aldrig fel!
Värsta veckan, har det varit. UGL från 830 till 22-snåret på kvällen, varje dag måndag – fredag. Har dragit mig för att skriva det här blogginlägget för jag har verkligen inte vetat vad jag skall skriva om det. Inga ord kan rymma upplevelsen, liksom. Jag rekommenderar i alla fall alla som får chansen att gå UGL att ta den, det har varit en upplevelse. Även om det varit asjobbigt stundtals, har kommit hem på kvällen och känt att det är så komplicerat att vara människa att det nästan inte är värt det. Att jag aldrig kommer att fungera socialt, att det är så mycket som kan gå fel. Men i slutändan är det ju inte så, så klart. Man måste inte ifrågasätta allt hela tiden, eller vara perfekt. Det funkar bra att bara vara ibland också.
Som i dag till exempel!
Första sovmorgonen sedan den 27 juli – det ni! Mysig frukost och sedan cykeltur till stan där jag köpte födelsedagspresent till min lilla pappa som fyller 51 i dag. Agerade moraliskt stöd tillsammans med Robin åt Rebecca som skulle fixa scenoutfits inför sin spelning i Malmö på fredag! Det blev fantastiskt fint, mer än så säger jag inte! Butiken heter Sivletto och ligger på Malmgårdsvägen på söder. Rekommenderas starkt för er som inte varit där! Även om man inte är superinne på rockabilly/50-tals-stilen så är det en fantastisk upplevelse att krypa ner i den rymliga källarlokalen och bara ta en kopp kaffe och kolla på alla roliga, finurliga, vackra saker som finns där.
Tittade in en sväng på Pet Sounds också. Jag MÅSTE börja köpa skivor igen! Höll på att dö av habegär till alla snygga/kreativa/färgsprakande konvolut. Typografi och layout är bannemig en så jäkla stor del av musikupplevelsen, hur bekvämt och lättillgängligt det än må vara med nedladdning. Skall börja avsätta minst 500 kr i månaden till att köpa album, så kan jag kanske få en presentabel skivsamling igen.
Nu är jag hemma och känner mig mätt och belåten efter kvällens middag; wok med smak av citron, ingefära och chili. Mums!
Jobb i dag, det gick snabbt. Orkade till och med vara trevlig mot kunderna, oh my god. Längtar längtar efter skola, jag vet att jag tjatar med stimulans är värt guld. Och ett liv där jag inte får skapa är inte värt syret jag andas.
Rebecca och jag diskuterade skivindustrin igår. Jag funderade på dess framtid, hur det skall kunna bli möjligt att försörja sig på att göra musik. Skivförsäljning verkar ju rätt dött, de flesta föredrar att ladda hem i nuläget. Många skulle säkert gärna betala, men än finns ingen bra lösning för detta, om man inte vill köpa skivor i ITunes music store, typ. Därför laddar man hem och skippar betalningen. Artisternas inkomst krymper till att innefatta stim, merchandise och gage vid spelningar.
Om man jämför musik med mode så blir saker och ting rätt annorlunda. Att designa/sy kläder är ett kreativt yrke. Precis som att göra komponera/spela in musik. Få människor ifrågasätter det faktum att kläder kostar pengar. De flesta lägger åtminstonde några hundra i månaden på kläder, trots att de skulle klara sig på en tiondel av den summan. (Man behöver faktiskt inte mer än 7 ombyten) Musik däremot, tas mer eller mindre för givet. Det finns överallt, vare sig man vill eller inte. På radio, i butiker, i datorn, i hörlurarna. Överallt skall det finnas men det får inte kosta. Att vara musiker borde vara ett lika högt värderat yrke som art director, tycker jag. En värld utan musik skulle ju vara förbannat mycket tråkigare än en värld utan snygg reklam. (Även om snygg reklam också är viktigt i mina ögon, haha.)
I samma pekfingerviftande anda skulle jag vilja uppmana folk att betala för sina kläder också. Nästa gång du fyndar en tröja på H&M för 29:90, tänk på vilket jobb som ligger bakom! Tröjan skall skissas, skäras till, sys ihop och säljas. ALLA människor i den kedjan skall fan ha betalt för sin möda och svett, och 29:90 täcker inte den kostnaden (trots att kvaliteten är dålig), det förstår ju vem som helst. Köp hellre en ny tröja när du verkligen behöver den, och betala så mycket som den är värd. Förmodligen kommer den hålla dig varm längre än den där billiga som fransar upp sig i sömmarna efter första tvätten.
Jag skulle plättlätt kunna författa en roman om hur trött jag är på mitt jobb, hur meningsfattigt urvattnat det känns att stå och hänga ut kläder som sytts på andra sidan jordklotet bara för att trängas i en svettig butik inför kritiskt granskande blickar, rivas och slitas i, dras med in i ett provrum som är ännu svettigare och trängre, slitas upp och över huvudet, på en svettig kropp, slitas av och slängas på golvet, plockas upp av mig, knäppas och galgas och så ut i butiken igen. Cirkle of life. Runt runt runt.
Och det går runt runt i huvudet på mig också, jag går samma runda typ hundra gånger på en dag. Ut till provrummen, sanera kaoset, ut med en stång full av kläder. Knäppa knappar, snygga till, hänga ut allt på rätt plats, rakt och snyggt. ut i provrummen igen. Eller till kassan. ”Var det bra så? Hundratjugonie å femti då, dra kortet där, vill du ha en mindre påse? Nehej, det går bra, där varsågod här är ditt kvitto, ja det är öppet köp i tio dagar, tack och hej!” Och så stänger man kvart över sju och undrar hur tusan man skall orka cykla hela vägen hem. Men ändå biter man ihop och visst känns det lite lättare när dörren slår igen bakom en och man kan andas frisk luft igen. Och visst man är omgiven av folk ute på Sveavägen också, men då är jag åtminstonde civil och behöver inte vara trevlig mot någon annan, behöver inte plocka upp någon annans skit eller göra mig förtjänt av en lön. Jag är tillfälligt fri, men så sjukt trött att jag inte orkar göra något vettigare av mina lediga timmar än att trampa hem, svänga förbi Coop och köpa äpplen och kanske en liter mellanmjölk, komma hem laga mat och äta den, möjligtvis gå ner och ta ett kvällsdopp i Brunnsviken och sen däcka i soffan. Och sen måste man sova för annars orkar man inte gå upp på morgonen, sätta på sig smink och personalkläder så man ser presentabel ut i butiken och gör ett gott intryck på de potentiella kunderna.
GAAAAHHHH jag panikar snart ihop!!! Jag ledsnar på stockholm, ledsnar på reklamen, konsumtionen, trix och fix för att få folk att köpa ännu mer onödig skit. Fy fan.
En roman var det, ja. Tror ingen skulle må bra utav att läsa den. Det får räcka så här.
I morgon är jag ledig och det kommer att bli fantastiskt.
Alltså, detta är ingen modeblogg. Men hur fint är inte detta??
Bilderna kommer från svenska märket Whyszecks’ höstkollektion.
Jeez, hade kunnat sno båda outfitsen rakt av, utan att blinka. Så jäkla snyggt. Nu får det gärna bli höst! Mods och skinhead-style for the winner.
Sparat under: Hyper Island, hälsa, konsumtion, musiktips, sannas vardag | Etiketter: climate issue, dinosaur jr, icebears, laptop
Lager-personen, det har varit jag hela dagen.
Stånkat och stönat med typ tusen nya pallar med varor som skall packas upp, ställas på rätt plats osv. Dessutom allt emballage som skall tas hand om; sorteras (kartong för sig, plast/frigolit/papper för sig osv), skäras sönder (kartongerna) och stoppas i enorma sopkärl som i sin tur skall köras ner i källaren. Lagerjobb är banne mig ingen barnlek.
Men det är ganska skönt också, att slippa vara trevlig och alert gentemot kunderna hela tiden, bara kunna gå omkring i sin egen värld och lyssna på radio.
Är tusenpepp på skolan och jättejätteglad för alla snälla ord, gratulationer och lyckönskningar - Tack!!
Skall nu kolla på ny dator, har en bestämd känsla av att min gamla Acer Travelmate – som knappt klarar att köra Gimp och Inkscape på samma gång – kommer att hålla måttet under min 90 veckor på Hyper.. Samtidigt dags att förbereda sig för livet som fattig student!
Robin berättade idag att isbjörnarna håller på att svälta ihjäl på Arktis. Isbjörnar äter nämligen sälar, som i sin tur lever på krill, en sorts fisk som håller på att utrotas pga den ändrade temperaturen i ishavet. Dessutom är isen nästan helt borta nu. Han kom med det blygsamma förslaget att vi kanske skall sluta köpa frukt. Det är nämligen den största miljöboven i våran vardag, eftersom vi cyklar till jobbet, käkar vegetarisk mat osv. Förslaget möttes av bestörtning från min sida;
”VAD?! INGEN FRUKT?!” Ifrågasatte om ett liv utan frukt verkligen var värt att leva. Fick ångest.
Sen kom jag på den perfekta kompromissen. Den har två faser.
Fas 1: Bara köpa frukt från Europa.
Fas 2: Flytta till ett land som producerar så stor del som möjligt av de produkter/livsmedel som jag vill ha.. Kan inte frukten komma till mig får väl jag komma till frukten, helt enkelt. Holland är en stark kandidat; de odlar typ alla sorters frukt och grönsaker. De är väldigt liberala. De är duktiga på design. Det är nära till Spanien (den mesta frukten som inte odlas i Holland odlas i där). Dessutom verkar Amsterdam jäkligt nice. Enda minuset är att stan ligger under vatten-nivån. Känns ju varken jättetryggt eller särskilt hållbart. Vilket dilemma! Hoppas de kommer på en bra lösning på problemet inom de kommande två åren.
Har för övrigt mest lyssnat på den här mannens ljuva stämma i dag:
J Mascis, bästa snubben nu alltså!
Shit, vad allt går undan just nu!
Från dvala och ingenting till massa schysst häng, nya intressen, nytt väder, nytt jobb. Och det känns som jag inte hinner andas, nästan.
Hela förra veckan stressade jag mest runt mellan olika avdelningar på Sofia Förskolor, gick på en föreläsning och yada yada. Enda lediga dagen var torsdag och då passade jag på att long-boarda fram och tillbaka in till stan för att köpa en hjälm.
Alltså, jag är lite kär i den. Longboarden alltså. Min landy, tjoho! Fin och stadig och snygg, ser ut precis som den på bilden nedan, fast med rosa hjul i stället.
Och så matcha med denna hjälmen:
Sweet!
Än så länge är jag väldigt instabil, bara i torsdags lyckades jag köra in i en tant på Drottninggatan, samt släppa landyn så den åkte in under två bilar parkerade vid trottoaren. Och så halv-ramla ett par ggr så klart, men det ver mest för att jag blev så stressad eftersom jag skulle möta Emma som var på besök från Gotland, ville komma hem fort fort för att byta till cykel som skulle ta mig till Slussen (vår mötesplats). Väl gjort och blöt av svett gick vi till Blå Lotus och åt en härlig lunch i solen. Knatade runt på söder i några timmar och fyndade två tröjor, drog hem och lagade värsta bästa rödbetssoppan.
Fredag var jobb + restaurangbesök på Hermans med Rebecca, Robin + två oväntade gäster. Jättekul och god mat! Sedan cyklade vi, de tre musketörerna ut till Haga och däckade. Lördag var picknick med Emma och sen hemkomst. Säsongsavslutning av Lost och fruktsallad.
I dag är det söndag och solen skiner, tog låååång sovmorgon och låååååång frukost och sedan loooooongboard hela förmiddagen (som egentligen var eftermiddag 12-14, haha) utomhuslunch i solgasset och nu skall jag ut igen och bara sola och läsa och rita. NICE kalas!
Sparat under: konsumtion
All I can think about is sniiiiiiiikers. Ge mig!
”Pervo. Man skäms över att vara människa.”
Mamma, jag och mormor kollar på Kändisarna på Slottet (eller vad det nu heter) och mamma äcklas av kändisarnas vanor. En tant hade med sig 9 väskor (för en vecka) med kläder och skor + saker till sin chihuahua. Bl.a. en hund-regnrock från Harrods och parfymerade hundbajspåsar. Kul!
Jag är rastlös och otålig efter tre timmar hemma. Har stickat och tittat på bilder från en resa. Blev sugen på att åka. Typ nu.
De senaste dagarna.. jag vet inte vad jag skall säga. Kan inte tro att det är sant. Om hälften av det jag erfar är verklighet och inte drömmar/fantasifoster i mitt huvud är det helt otroligt. Om hälften av det jag fått höra är sant är livet så annorlunda, så fantastiskt olikt vad jag tidigare trott. Hur är det möjligt?
I morgon vet jag inte. Orkar inte planera! Undrar var min stress-gen har tagit vägen? Lämnade jag den i Sollentuna? Kvar är rastlösheten och den krypande oron. Magknipen vet jag i alla fall vad den beror på. Jag älskar torkad frukt men kroppen pallar inte ett enda fikon utan att knyta sig som på den värsat scouthajken. Så nu vet jag det! Längtar efter fiberberikad havregrynsgröt så mycket att jag tror jag avlider på fläcken!
Gårdagens nostalgitripp var inte utav denna världen. Överväldigande! Roligaste var crazy-dansandet sista kvarten på Surfers. Hoppa på borden och faceshakea. Gimme more sånt, tack!
