Sannalicious

Mjau. En rosa extern hårddisk, det blir ju inte finare!

My Passport Essential 320 GB USB 2.0 Hard Drives ( WDME3200 )

Shared via AddThis

Det är jäkligt varmt idag.

Jag är ensam hemma och det är så tråkigt att jag tror jag dör en smula.

Varför skall det vara så svårt? Att vara ensam. Vissa människor tycker att det är det bästa som finns. Då kan de spankulera omkring i skitiga mjukisar och få saker gjorda och fisa högt och göra vad de känner för.

Jag blir apatisk. Klamrar mig fast vid datorn eller radion, bara för att slippa tänka på att jag är ensam. Får ingenting gjort. Tänker konstiga tankar. Blir rastlös. Mår dåligt, helt enkelt.

Jag är som mest kreativ när det finns någon i närheten tror jag. Då kan jag slappna av, skapa, sysselsätta mig. Bara för att det känns så tryggt. Bara för att jag vet att jag inte är ensam. Bara för att jag vet att så fort jag inte har någonting att göra har jag någon att prata, gosa eller hitta på något kul med. Eller så kan man bara ha tråkigt tillsammans. Sånt tycker jag är fint.

Men det känns inte vuxet. Det känns faktiskt inte hållbart för fem öre. Så, jag funderar: hur lär man sig att vara ensam? Jag har bott utan sambos en period, på gymnasiet. Det var hemskt. Så fort jag kom hem städade jag eller ringde någon och tvingade den personen att vara med mig. Eller så tog jag långa promenader i mörkret och lyssnade på musik. Satt på ringmuren vid strandpromenaden och tittade ut över det nattsvarta havet och grät och kände mig ensammast i världen.

Så jag behöver träna. Det är den enda metoden jag hört skall fungera när man skall förändra sitt beteende. Lära sig genom att göra just det som känns jobbigt. Det har aldrig riktigt funkat för mig. Mitt sätt att slippa från ångest eller beteendestörningar har varit att se till att saker händer. Att jag får något roligare att tänka på. Då löser sig allt av sig själv liksom, livet känns kul igen. Men det fungerar inte i längden. Förr eller senare tar det där nya, roliga och intensiva slut. Och då står man där igen och konstaterar att ingenting har förändrats.

Som nu. Jag konstaterar att jag är tjugo år, snart tjugoett, och precis som när jag var femton tycker jag att det är hemskt att vara ensam hemma.

Ibland får jag känslan av att inte kunna kontrollera min sinnesstämning för fem öre.

Har varit euforisk i snart en vecka, och det är helt underbart. Mitt liv är VÄRSTA grejen, just nu flyter allt så himla bra. Jag känner mig stark, frisk och fri. Världen ligger vidöppen framför mina fötter och.. phu, det var länge sedan jag hade sådan inspiration.

I går var en lugn och fin midsommar, lunchade ute hos min mamma i Sproge och åt gotländska jordgubbar. Åkte lite longboard och avslutade kvällen med bulgursallad och somna till Harry Potter.

I dag var jag och Robin på äventyr nedanför Galgberget, hittade så otroligt mycket cool natur, hade ingen aning om att Visby kunde ta andan ur en på det sättet. Kröp omkring bland buskar, klättrade på klippor och smög in i grottor. Jag önskar att hela livet kunde vara så; en enda lång upptäcktsfärd, där belöningen är att sätta sig och hämta andan på en klippa och se ut över ett blått hav, gröna lummiga träd, karga berg och vanilla sky-himmel.

På eftermiddagen besökte vi Hilda på Tranhusgatan, beundrade hennes hus och konstaterade att om man någongång skulle tvingas vara instängd någonstans i en månad utan att få komma ut eller ha kontakt med omvärlden skulle valet vara givet. Där finns nämligen hur mycket som helst att göra; böcker att läsa om trädkojor och yoga och mat och lekar, skaparmaterial i mängder och mystiska masker + annat skoj. Har man något sådant är man i sanning rik.

Vi tog en promenad längs strandpromenaden, köpte glass som åts i sommarregn på väg till bussen till Klintehamn. Nu sitter jag hemma hos mamma, mätt i magen efter grillning och trött i kroppen efter ännu en promenad (denna gången med hundarna och mami). Skall snart lägga mig och slappa i soffan.

I morgon blir det gotlandsbåt och sedan Stockholmsliv en tid framöver. Lycka till till mig.

Kom hem för några timmar sedan efter ett dansläger som hette duga.

Herrejisses, det känns som ett år fast det hela egentligen bara varade några dagar. Kanske för att man maxade dygnet med dans och aktivitet från 6 på morgonen till ett på natten, lärde känna ungefär 100 (jag överdriver INTE) nya männsikor och helt enkelt hade så JÄKLA kul.

Jag är syykt nöjd, ont i hela kroppen men alldeles tillfreds och glad att jag överlevde. Dessutom fick jag uppleva igen, för första gången på typ två år hur fantastiskt det är att dansa. Vill bara ha mer mer mer.

Men först; sova, duscha och ta igen sig. I morgon är det visst midsommarafton, känns som jag helt missat den grejen!

I går var jag stressad. Slutade jobba fyra och skulle hinna hem med cykeln, packa ner de sista (förhoppningsvis torra) nytvättade kläderna, göra matlåda till båten, tömma soporna och ta packningen (en jättestor sportbag med kläder, rygga + longboard + hjälm) med mig till centralen.

Mitt i allt detta går jag in på H&M. Fatta! H&M! Inhandlar en sjuk massa prylar, som jag inte köpt på hundra år. Kläder? Hell no. BARA skämssaker, saker jag inhandlar typ en gång om året, har jättesvårt att rättfärdiga för mig själv varför jag gör det, tycker det är bortkastade pengar och vill ABSOLUT inte träffa på någon jag känner när jag gör det.

Jag köpte:

• hårsprej
• mascara
• concealer
• foundation
• duschkräm
• kroppslotion
• strumpor
• leggings

ÅÅÅHHHH, jag dör! Hallå Sanna, det här är 2008, använder du FORTFARANDE smink?! Sprejar du håret? Shit goddamn, har du inte kommit längre än så?

Näe, det har jag faktiskt inte.

Och nu, när jag sitter här och precis har använt alla dessa nya, värdelösa, fåfänga, artificiella produkter med massa miljöfarligt ämnen i sig, förmodligen även testade på djur, känns det så jäkla bra. Jag känner mig fin. Håret är otvättat och rufsigt, mitt ansikte har en jämn hudton, jag luktar gott. Så sjukt onödigt.

Och så sjukt värt.

hårvirke

Tusen saker att göra, kläder att packa, tänder att borsta, ett jobb att cykla till. Ändå fastnar jag framför datorn. Skadat? Nja.

Har precis käkat frulle, samma frukost (med modifikation) som jag käkat i snart 5 års tid. Sjukt enformig människa. Visst, jag har gjort undantag i bland, vissa har etsat sig fast i mitt huvud;

Min första icke-veganska frukost på vääääldigt länge åt jag vintern 2005. Trodde seriöst att jag skulle falla död ned, att min mage skulle go Jihad on me, att filmjölken skulle hoppa upp och spotta mig i ansiktet. Men det hände inte. Det var helt okej, men overkligt.

När vi i tvåan på gymnasiet åkte till Italien på klassresa upptäckte jag första morgonen på vandrarhemmet att här skulle det INTE bli havregrynsgröt på två veckor. De valmöjligheterna var a) croissant med chokladkrämsfyllning b) croissant med hallonsyltsfyllning eller c)ingen frukost alls. Chockerande, men efter 14 dagar på croissant-dieten hade jag vant mig. Croissanterna ville mig inget illa.

Har även försökt variera mig hemma, vilket oftast resulterat i att jag runt lunch har otroliga crawings efter frukost att jag bara vill att dagen skall ta slut så jag får sova, vakna och koka gröt igen, äta den med finhackat äpple + kanel och dricka kaffe till, såklart.

Grötvirke!

Japp, i morgon lämnar jag min kära Hagapark för andra gången denna månaden som bara hunnit halvvägs. Vet inte vad det är, men det tycks som att så fort sommaren kommer börjar det ryckas och slitas i mig, Gland drar mig till sig som en magnet. The Island, jo jag tackar. Vi bondar forever, ön och jag.

Men det blir inget vanligt besök denna veckan innan midsommar, nix pix.

På söndag börjar nämligen danslägret på Fårö, 94 barn + vuxna + jag skall dit. Hurra! Nästan en veckas sol, bad och dansande väntar! Och just nu struntar jag i förlorade pengar och grönsaksland som inte hinner vattnas medans jag är borta. För en gång skull tänker jag vara spontan, inte tänka så mycket utan bara köra på det som känns kul.

Förhoppningsvis blir det en mysig midsommarhelg i Sproge också, innan det är dags för hemfärd och jobb.

I går träffade jag fina fina Hilda för första gången på över två månader. Helt underbart! Jag har fått min kompis tillbaka! I dag våldgästade jag mitt i kaospackningen på Kungsholmen och segade ihop i en utarbetad liten hög på hennes säng, innan jag drog med mig värdinnan ut på balkongen och klippte av henne allt holländskt hår. Blev fan assnyggt, jag börjar tro att det bor en frisör i mig, trots allt.

Sedan date med Robelibobin och stoooor vegetarisk sushi på Itamae vid Odenplan. Godaste på länge! Mums! Har även hunnit pressa tre avsnitt Lost (är inne på säsong 3 nu, haha) och tvätta + packa inför lägret. Jeeez, behöver jag semester eller vad?

Det är kul att hålla koll på sin WordPress-statistik, tycker jag.

Favorit-kategorin är sökmotortermer, där kan man se vad folk har googlat för ord för att hamna på min blogg. Det roliga är att majoriteten av sökorden är könsord! Jag menar, min blogg är bland de minst vulgära jag vet, JAG är bland de minst vulgära människorna jag vet, och ändå! ”Kuk” är för fan det mest sökta ordet för att i slutändan hamna på sannalicious.wordpress.com. Hur stört är inte det?

Det andra mest förekommande ordet är Hyper Island. Känns ju också kul, vad är det för kombo? Och vad skall människorna som söker info om skolan tro när de hamnar hos mig, i könsordsnästet? Alltså, this is madness, jag måste göra min blogg barntillåten igen.