Här jobbar jag om dagarna.
Observera stashet av stimuli: kaffe, té och snus.
I bland har vi workshops också.
Om ni undrar vad jag gör förresten, nu när det är rekordlåg aktivitet på bloggen;
Har fått i uppgift att föra online-reflektioner över skolarbetet. Så nu blir det inte så mycket ordbajsande och personlig utfläkning här längre. Professionalitet är mitt nya ledord. Typ.
Visste ni förresten att man blir tidsblind när man jobbar framför en dator? Timmarna bara svischar förbi och man får samma effekt som när man sitter ner och super; helt plötsligt reser man sig upp och inser att man är helt trasig (läs; aspackad). Eller i mitt fall; utarbetad och hungrig.
Fascinerande, jag har alltid undrat hur det är att jobba på kontor, nu får jag uppleva det.
I dag var det jag som precis lika nervös och förväntansfull som när jag började första klass gick med darriga ben mot Ericssonhuset vid Telefonplan.
Första skoldagen.
Hur magiskt låter inte det?
Sjukt späckad dag, sjukt mycket intryck. Massor av information och personliga presentationer hållna av mig och mina klasskamrater. Nu skall vi lära känna varandra. Jahapp. Just nu känns det som jag känner alla och ingen, så rörigt i huvudet, det är som ene nda tjock gröt av ansikten, namn, samtal, förhoppningar och rädslor.
Jag är fortfarande rädd för att allt skall vara ett stort misstag, att jag är helt fel för detta. Men så försöker jag intala mig själv att
1: Jag litar faktiskt på personerna som leder Hyper Island, de verkar intelligenta, vettiga och vet vad de håller på med.
2: Dessa personer har i sin tur bedömt mig på alla tänkbara sätt.
3: Och i slutändan kom de fram till att jag var rätt person för Digital Media 10.
Summary: allt kommer att gå prima!
Mamma och jag i mitt photobooth.
I dag har jag gjort mer än vanligt. Känns som flera dagar gått sedan väckarklockan ringde i morse.
Snoozade oförskämt länge eftersom det var den andra personen i sängen som skulle upp tidigt, inte jag. Kunde inte somna om, dock, så det blev uppgång runt 9 i alla fall. Sa hejdå till Robin kl 11 och det kändes alldeles för tidigt. Cyklade till jobbet i julisolen med en stor klump i magen.
Efter slutet 1915 begav jag mig till Skånegatan för lite skönt häng med Rebecca. Gick med henne på storhandling på coop vid Gotlandsgatan. Blev avis för att hennes Coop är så mkt grymmare på köttersättning än min, på Sveavägen. Massa kul; vegetarisk ravioli, tusen sorters hummus/baba ganousch, tzay-spett, biffar m.m. Gick hem till hennes lya och drack té och pratade och lyssnade på musik.
22:30 insåg vi att det nog var läggdags, och jag cyklade hem emd Deerhof och Iron & Wine i lurarna och tyckte lite synd om mig själv som skulle hem till ett ensamt hus, men ändå lite lycka i maggropen för trots allt är livet väldigt fint just nu.
Stockholm är vackert om sommarnätterna och jag börjar skolan om två veckor och på måndag åker jag och världens bästaste Robin till Norge på semester och äventyr!
Sparat under: Hyper Island, hälsa, konsumtion, musiktips, sannas vardag | Etiketter: climate issue, dinosaur jr, icebears, laptop
Lager-personen, det har varit jag hela dagen.
Stånkat och stönat med typ tusen nya pallar med varor som skall packas upp, ställas på rätt plats osv. Dessutom allt emballage som skall tas hand om; sorteras (kartong för sig, plast/frigolit/papper för sig osv), skäras sönder (kartongerna) och stoppas i enorma sopkärl som i sin tur skall köras ner i källaren. Lagerjobb är banne mig ingen barnlek.
Men det är ganska skönt också, att slippa vara trevlig och alert gentemot kunderna hela tiden, bara kunna gå omkring i sin egen värld och lyssna på radio.
Är tusenpepp på skolan och jättejätteglad för alla snälla ord, gratulationer och lyckönskningar - Tack!!
Skall nu kolla på ny dator, har en bestämd känsla av att min gamla Acer Travelmate – som knappt klarar att köra Gimp och Inkscape på samma gång – kommer att hålla måttet under min 90 veckor på Hyper.. Samtidigt dags att förbereda sig för livet som fattig student!
Robin berättade idag att isbjörnarna håller på att svälta ihjäl på Arktis. Isbjörnar äter nämligen sälar, som i sin tur lever på krill, en sorts fisk som håller på att utrotas pga den ändrade temperaturen i ishavet. Dessutom är isen nästan helt borta nu. Han kom med det blygsamma förslaget att vi kanske skall sluta köpa frukt. Det är nämligen den största miljöboven i våran vardag, eftersom vi cyklar till jobbet, käkar vegetarisk mat osv. Förslaget möttes av bestörtning från min sida;
”VAD?! INGEN FRUKT?!” Ifrågasatte om ett liv utan frukt verkligen var värt att leva. Fick ångest.
Sen kom jag på den perfekta kompromissen. Den har två faser.
Fas 1: Bara köpa frukt från Europa.
Fas 2: Flytta till ett land som producerar så stor del som möjligt av de produkter/livsmedel som jag vill ha.. Kan inte frukten komma till mig får väl jag komma till frukten, helt enkelt. Holland är en stark kandidat; de odlar typ alla sorters frukt och grönsaker. De är väldigt liberala. De är duktiga på design. Det är nära till Spanien (den mesta frukten som inte odlas i Holland odlas i där). Dessutom verkar Amsterdam jäkligt nice. Enda minuset är att stan ligger under vatten-nivån. Känns ju varken jättetryggt eller särskilt hållbart. Vilket dilemma! Hoppas de kommer på en bra lösning på problemet inom de kommande två åren.
Har för övrigt mest lyssnat på den här mannens ljuva stämma i dag:
J Mascis, bästa snubben nu alltså!
Det har äntligen börjat röra på sig. Både inuti och utanför mitt huvud.
En vecka på det fasta landet har gått otroligt fort! Först jobb måndag-torsdag, sedan två stenhårda rekryteringsdagar på Hyper Island fredag + lördag. Oj vad kul det var! Ville inte att det skulle ta slut, jag fick göra så mycket roligt! På fredagen var det Kreativt Arbetsprov, möte med studenterna och personlig intervju, från 9 till 17 (för min del). På lördagen gjorde jag ett engelskaprov i två timmar och sedan någon sorts Power Course/gruppövning där vi i grupper om fem fick lösa ett problem (detta för att kolla hur man jobbar i grupp) på tid och under tystnad. Efter detta var det bara att för min del bege mig till jobbet för inventering, sedan hem och kollta Lost till 2 på natten. Fattar inte var all energi kom ifrån, men idag har jag jobbat igen och det gick hur bra som helst.
I morgon är det åtminstonde halv-ledigt, skall bli skönt.
På onsdag kommer beskedet, om jag blir antagen eller inte. Sjukt nervöst och jobbigt, samtidigt som jag VET att jag gjort mitt bästa och mer än så kunde jag inte ha givit.
Har även hunnit lukta på konstiga blom-träd idag, det var kul! Jobbkläder ute i sommargrönskan, haha. Konstigt, men det gick ju bra ändå.
Hola blogg!
Det är mkt nu, jobb och snor och så. Men ändå är allt så himla bra.
Sommaren har kommit till stockholm, ljusa kvällar, mysiga hemmet, kul jobb, bra flow. Osv. I dag efter jobbet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra (slutade 1530 i stället för 1915 som i vanliga fall), cyklade helt spontant förbi rebeccas jobb och blev involverad i både salladsinhandling (till cafét) och flytt (av rebecca o peter, från en lägenhet på gotlandsgatan till en annan på skånegatan, vilket är lite lustigt eftersom båda bott på gotland, rebs är från skåne, osv). Det var kul!
En annan kul grej jag och rebecca diskuterade idag: könsord.
Såhär alltså, jag har sedan gymnasiet lagt mig till med en ful ovana. Om jag slår mig, tappar något eller har allmänt oflyt flyger fula ord ur min mun. Det mest brukade är ”kuken”. Har inte reflekterat över detta, vad det är jag säger egentligen. Det hade lika gärna kunnat vara ”fan” eller ”helvete”, men av någon anledning blir det just det manliga könet som får ta all min frustraton och vrede. Så kom jag på för några dagar sedan, att detta är nog inte riktigt okej. Om en kille i min närhet hade sagt ”fitta” på samma sätt hade jag blivit asförbannad. Tyckt att han var ett pucko.
Hur kommer detta sig?
Jo, förmodligen för att chanserna att jag skall kunna använda just ”fitta” (som jag tycker är ett bra ord) som namn för mitt eget kön, försvinner helt om folk runt om kring mig använder det som ett nedsättande ord, en svordom.
Säg att Någon betett sig jävligt illa, Någon Annan säger ”åh, Någon är en sån jävla fitta!!!”. Jag vill ju inte att Någon (som är ett svin med risigt beteende) skall ha någonting att göra/gemensamma egenskaper med mitt kön, eller att Någon Annan skall använda MITT kön som beteckning för Någons dålighet.
Hänger ni med? Min fitta = något bra (precis som alla andra kroppsdelar såklart) att vara fittig = något dåligt. Det går inte ihop. Det är inte okej.
Slutsats: jag måste sluta använda könsord som svordomar.
Jag blev oväntat ledig i dag. Kom in på dagis och så slog det mig som en blixt från klar himmel – jäklar, APT-dag! Klockan var bara 0818 och vad fasen skulle jag göra? Solen sken över nytorget, så jag satte mig där en stund.
Blinkade.
Tänkte.
Kunde fortfarande inte fatta. Kände fortfarande svetten efter cykelturen klibba mot ryggen, ännu lite stressad. Helt i onödan, jag var ju ledig. Sysslolös. Gick till ett fik tvärs över gatan som heter Sacre Coer, som jag alltid spanar in påväg till jobbet, sneglat avundsjukt på de fria, lediga människorna på uteserveringen. Gick in och köpte en kopp bryggkaffe. Satte mig i solen och läste Metro, sen City. Ringde Försäkringskassan en sista gång. Våra business med varandra är härmed avslutade. Bye bye anorexia, bye bye aktivitetsersättning.
Cyklade sedan hemåt. Svängde förbi coop och köpte frukt, grönsaker och kravspagetthi för 500 spänn. Kom hem. Satte spaden i gräsmattan och grävde för gladda livet i enochenhalv timme, tills svetten rann och grönsakslandet var klart! Helt jäkla otroligt mycket rötter och skit i den gräsmattan, men tillslut blev det fint! Sådde morötter, rödbetor och sallat.
Fortfarande lite svettig, och jordig under naglarna. Helt tillfredsställd. Nöjd med livet. Solen skiner fortfarande ute och snart skall jag cykla och kika på robins nya kontor.
Maj, du är banne mig den sötaste månaden på länge.
Puss.
Shit, vad allt går undan just nu!
Från dvala och ingenting till massa schysst häng, nya intressen, nytt väder, nytt jobb. Och det känns som jag inte hinner andas, nästan.
Hela förra veckan stressade jag mest runt mellan olika avdelningar på Sofia Förskolor, gick på en föreläsning och yada yada. Enda lediga dagen var torsdag och då passade jag på att long-boarda fram och tillbaka in till stan för att köpa en hjälm.
Alltså, jag är lite kär i den. Longboarden alltså. Min landy, tjoho! Fin och stadig och snygg, ser ut precis som den på bilden nedan, fast med rosa hjul i stället.
Och så matcha med denna hjälmen:
Sweet!
Än så länge är jag väldigt instabil, bara i torsdags lyckades jag köra in i en tant på Drottninggatan, samt släppa landyn så den åkte in under två bilar parkerade vid trottoaren. Och så halv-ramla ett par ggr så klart, men det ver mest för att jag blev så stressad eftersom jag skulle möta Emma som var på besök från Gotland, ville komma hem fort fort för att byta till cykel som skulle ta mig till Slussen (vår mötesplats). Väl gjort och blöt av svett gick vi till Blå Lotus och åt en härlig lunch i solen. Knatade runt på söder i några timmar och fyndade två tröjor, drog hem och lagade värsta bästa rödbetssoppan.
Fredag var jobb + restaurangbesök på Hermans med Rebecca, Robin + två oväntade gäster. Jättekul och god mat! Sedan cyklade vi, de tre musketörerna ut till Haga och däckade. Lördag var picknick med Emma och sen hemkomst. Säsongsavslutning av Lost och fruktsallad.
I dag är det söndag och solen skiner, tog låååång sovmorgon och låååååång frukost och sedan loooooongboard hela förmiddagen (som egentligen var eftermiddag 12-14, haha) utomhuslunch i solgasset och nu skall jag ut igen och bara sola och läsa och rita. NICE kalas!
