Om ni undrar vad jag gör förresten, nu när det är rekordlåg aktivitet på bloggen;
Har fått i uppgift att föra online-reflektioner över skolarbetet. Så nu blir det inte så mycket ordbajsande och personlig utfläkning här längre. Professionalitet är mitt nya ledord. Typ.
Visste ni förresten att man blir tidsblind när man jobbar framför en dator? Timmarna bara svischar förbi och man får samma effekt som när man sitter ner och super; helt plötsligt reser man sig upp och inser att man är helt trasig (läs; aspackad). Eller i mitt fall; utarbetad och hungrig.
Fascinerande, jag har alltid undrat hur det är att jobba på kontor, nu får jag uppleva det.
Sparat under: jag jag jag
Jag har linsisar idag för första gången sedan norge! Det är värsta känslan ju, glasögonen innanför ögonlocken, huvva!
Och dampar på min lugg så nu blir det högstadie-looken. Nej-jag-har-inte-21-års-kris!!!
I dag har jag skämt bort mig själv. Det är banne mig aldrig fel!
Värsta veckan, har det varit. UGL från 830 till 22-snåret på kvällen, varje dag måndag – fredag. Har dragit mig för att skriva det här blogginlägget för jag har verkligen inte vetat vad jag skall skriva om det. Inga ord kan rymma upplevelsen, liksom. Jag rekommenderar i alla fall alla som får chansen att gå UGL att ta den, det har varit en upplevelse. Även om det varit asjobbigt stundtals, har kommit hem på kvällen och känt att det är så komplicerat att vara människa att det nästan inte är värt det. Att jag aldrig kommer att fungera socialt, att det är så mycket som kan gå fel. Men i slutändan är det ju inte så, så klart. Man måste inte ifrågasätta allt hela tiden, eller vara perfekt. Det funkar bra att bara vara ibland också.
Som i dag till exempel!
Första sovmorgonen sedan den 27 juli – det ni! Mysig frukost och sedan cykeltur till stan där jag köpte födelsedagspresent till min lilla pappa som fyller 51 i dag. Agerade moraliskt stöd tillsammans med Robin åt Rebecca som skulle fixa scenoutfits inför sin spelning i Malmö på fredag! Det blev fantastiskt fint, mer än så säger jag inte! Butiken heter Sivletto och ligger på Malmgårdsvägen på söder. Rekommenderas starkt för er som inte varit där! Även om man inte är superinne på rockabilly/50-tals-stilen så är det en fantastisk upplevelse att krypa ner i den rymliga källarlokalen och bara ta en kopp kaffe och kolla på alla roliga, finurliga, vackra saker som finns där.
Tittade in en sväng på Pet Sounds också. Jag MÅSTE börja köpa skivor igen! Höll på att dö av habegär till alla snygga/kreativa/färgsprakande konvolut. Typografi och layout är bannemig en så jäkla stor del av musikupplevelsen, hur bekvämt och lättillgängligt det än må vara med nedladdning. Skall börja avsätta minst 500 kr i månaden till att köpa album, så kan jag kanske få en presentabel skivsamling igen.
Nu är jag hemma och känner mig mätt och belåten efter kvällens middag; wok med smak av citron, ingefära och chili. Mums!
I dag var det jag som precis lika nervös och förväntansfull som när jag började första klass gick med darriga ben mot Ericssonhuset vid Telefonplan.
Första skoldagen.
Hur magiskt låter inte det?
Sjukt späckad dag, sjukt mycket intryck. Massor av information och personliga presentationer hållna av mig och mina klasskamrater. Nu skall vi lära känna varandra. Jahapp. Just nu känns det som jag känner alla och ingen, så rörigt i huvudet, det är som ene nda tjock gröt av ansikten, namn, samtal, förhoppningar och rädslor.
Jag är fortfarande rädd för att allt skall vara ett stort misstag, att jag är helt fel för detta. Men så försöker jag intala mig själv att
1: Jag litar faktiskt på personerna som leder Hyper Island, de verkar intelligenta, vettiga och vet vad de håller på med.
2: Dessa personer har i sin tur bedömt mig på alla tänkbara sätt.
3: Och i slutändan kom de fram till att jag var rätt person för Digital Media 10.
Summary: allt kommer att gå prima!
En riktigt fin dag på jobbet idag.
Blev övertid igår, eller, längre än jag räknat med i alla fall. Stänga butiken och sedan hem. Fastnade apatisk i soffan efter middagen – total magknip. Lyckades inte ta mig för någonting förutom att blogga och prata med mamma i telefon i någon timme.
Kände mig mest arg och upprörd och sviken och sårad och allt det där. Ensammast i världen – trodde jag.
Det roligaste var att slå på radion vid middagsbordet (för att känna mig lite mindre ensam) och få höra samma persons ljuva stämma ur högtalarna som jag arbetat tillsammans med under dagen. Vill hämed göra reklam för min fina kollega Beata:
Jag visste att flickan var begåvad, men just radiokarriären hade jag ingen aning om! En glad överraskning alltså.
I dag var en mycket trevlig arbetsdag faktiskt, trots att jag fortfarande hade ont i magen och var trött som en gnu. Började 0915 och jobbade till 1715 med bara 30 min rast. Tyckte jag var lite palligt. Dock hemskt mysigt ändå, delvis tack vare begåvade kollega nummer 2! Maja:
Haha. Gillar den tjejen skarpt.
När jag kom ut ur butiken möttes jag av en sådan tryckande värme att inga andra alterntiv fanns än att direkt när jag kommit hem med cykeln springa in och hämta badkläderna och gå ner till bryggan vid Brunnsviken. Dessvärre var bryggan upptagen av två jävligt biffiga smygnassar, som sedan blev typ tio. Skrek hemskheter åt varandra och var allmänt jobbiga, så efter en halvtimmes tålmodigt väntande gav jag upp och gick därifrån till brygga nummer två. Den var också upptagen med dessa badare verkade betydligt trevligare så jag trotsade blygheten och badade från samma brygga som dem.
Och herregud vad värt det var. Vattnet var jättevarmt med svalkande. Simmade länge under vattnet och lät det skölja bort alla tankar på jobb och stress och magont och tillkortakommanden och saknad. Kom upp som en ny människa. Gick hem och lagade en god morots/broccolisoppa med smak av apelsin, kanel och ingefära som avnjöts med radion som enda sällskap.
Nu på kvällskvisten när jag satt ute på trappan till trädgården och pratade i telefon kom helt plötsligt en räv fram! Jag upptäckte den inte förrän den var ca två meter ifrån mig. Jag pep till av häpnad och trodde den skulle fly på direkten, men den stod kvar, nosade, gick lite närmare och kollade in vad jag avr för en figur. Den var jättesmal och jag tror att den var hungrig, stackaren. Jag satt helt förstenad, vågade inte röra en fena för då trodde jag den skulle bli rädd och springa iväg. Tillslut promenerade min rävkompis bort, och jag andades ut. Har aldrig varit så nära en livs levande fri räv. Jag hoppas vi ses igen.
Sparat under: Drömdagbok
Vaknade med ångest.
Drömde en hemsk dröm;
Jag jobbade på Topshop/Filippa K/American Apparel/någon annan random lite halv-stroppig butik, men misskötte mitt jobb å det grövsta, var helt utvecklingsstörd faktiskt. Mina kollegor försökte ge mig instruktioner; typ gå dit, gör det osv och jag bara: ”jaa, okeej, snaaart!” och så sket jag i dem! Lallade bara runt, och de fick krupp på mig såklart.
Tillslut fick jag sparken efter att ha gått till jobbet jättetidigt på morgonen en söndag när det var stängt och utlöst larmet (vilket kostade en massa pengar).
Det konstiga var i drömmen att jag hela tiden betraktade mig själv liksom utifrån och skämdes skitmycket för att jag var så inkompetent och pinsam!
När jag fick sparekn var resten av personalen så trött på mig att de band mig vid en lyktstolpe på trottoaren och lämnade mig där med mina fem gosedjur (som jag sover med i verkligheten). I drömmen pratade jag med gosedjuren och de var mina kompisar, lite som Hobbe i Kalle och Hobbe. Men när folk gick förbi blev djuren till helt vanliga gosedjur och det kändes så himla störigt för jag förstod att människorna som passerade mig där jag stod vid stolpen, fastbunden och omgiven av nallar, måste ha trott att jag var helt galen.
